Samtidigt i Lund?

image-kulturen-i-lund-0

Bild: Enjoy Sweden

Så sent som i december förra året braskade Sydsvenskan med rubriken ”Konsthallen i Lund kan läggas ner” efter ett beslut i Kultur- och fritidsnämnden om rekonstruktion och modernisering. Och idag avslöjas att samma förvaltning vill minska stödet till Filmhuset Kino. Kulturen i Lund lever en minst sagt tynande tillvaro. Men så har det inte alltid sett ut – så varför inte spekulera i var, när och varför det spårat ur för ett av Skånes starkaste kulturfästen.

Enkelt uttryckt; Lunds kulturdöd är en direkt konsekvens av att Malmö, Helsingborg och Landskrona blomstrat. Och bron till Köpenhamn, så klart. Regionen är inte större än så. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många kulturbärare i omlopp.

Men i slutet av 1980-talet och under hela 90-talet var Lund kulturmeckat. När bron inte fanns och det var en ansträngning att ta sig till Köpenhamn (nå, något krångligare än det är just i skrivande stund i alla fall, om än marginellt) och Malmö var en industristad med ”nöjespalats”och DDR-liknande resturangliv med Kronprinsen, plankstek på Mando och Orvars korvar. Helsingborg mest var en badort med nattklubbar Rocktågsspelningar på Sofiero, tura och billig dansk öl och Landskrona…ja, låt oss inte ens öppna den Pandora-asken. Då hade Lund Kulturnatten, Mejeriet som både levererade stora artister (i och för sig tack vare ett gynnsamt samarbete med KB i Malmö och The Tivoli i Helsingborg) och gragebandstävlingar för alla kranskommunernas långhåriga grungekillar och flanellskjortstjejer, en konsthall med inspirerande och provokativa utställningar, en teaterscen både för aspirerande amatörer och proffs. Och Filmhuset Kino med bioklubb som var alla Kieślowski-fansens våta dröm.

 Sedan hände en rad förändringar som gjorde att fokus skiftade från Lund:

2000: Möjligheten att ta sig till Köpenhamn och se världsartister ökade drastiskt tack vare öppnande av Öresundsbron och tåg som gick/går hela natten. Det blev inte lika intressant för internationella artister att förlägga spelningar i Skåne, även om Lady Gaga chockade alla med en spelning på Malmö Arena 2010 och det ibland fortfarande är omöjligt att ta sig hem från Köpenhamn till Malmö mitt i natten efter en konsert. Men detta är mer undantag än regler. Och det här med att spela i garageband slutade vara coolt när DJ-scenen var ett faktum. Att KB i Malmö överlevt hänger ihop med att man satsat på att vara rockklubb och förlägga klubbspelningar – precis som Tivoli i Helsingborg. Men Mejeriet tappade tempo. Och lever nu på konstgjord andning.

2001: Göran Stangertz tog över som teaterchef på Helsingborgs Stadsteater och lockade duktiga skådespelare och kända regissörer.  Vilket gjorde att Helsingborg även blev ett starkt teaterfäste. Amatörteaterscenen utvecklades genom Krapperupteaterns sommarteatrar under ledning av Marta Westin och i kombination med en av regionens bästa Konserthus och arvet efter Nils Poppe som Eva Rydberg allt jämnt förvaltar på Fredriksdal ligger Sundets pärla ganska säkert i sitt snäckskal.

2009: Moderna museet öppnar i gamla Gasverket i Malmö och har sedan dessa helt tagit över de konstutställningar som tidigare var vigda åt Konsthallen i Lund. Någon närmre analys känns överflödig – helt enkelt.

2012: Landskrona ger sig in i matchen på riktigt när man för första gången arrangerar Fotofestivalen och som förra året var större, bredare och mer internationell än någonsin. Till detta har man axlat Kulturnattsmanteln med fokus på lokala förmågor inom alla konstformer. I Landskrona skapades det indiefilm och Öresundsteatern, med liten fast ensamble, kan satsa på fri teater och lyckade gästspel. Kulturnämnden i Landskrona gick 421 000 kronor plus 2015. Och Pandoras ask har förvandlats till ett ymnighetshorn under fast och tydlig ledning.
2015: I Malmö öppnades Nya Panora via Folkets bio samt Bar Deco på Spegeln. Två oberoende biografer med kvalité och kontinentalt utbud. När Kino i Lund drar ner…
Helt enkelt – Lund är för litet och för provinsiellt för att kunna mäta sig – samtidigt som de kulturpolitiska krafterna har velat satsa ”folkligt”, kanske för att väga upp all kritik mot det ”studentikosa”, som ju ständigt är Lunds ok. Så man har lagt ner Kulturnatten till förmån för Kulturkalaset (jmf vilken langososande Rix FM-skränig ”stadsfestival” som helst) och så Humorfestivalen. Som på alla sätt är lyckad och rimlig med tanke på vilken plantskola Lund ändå är och har varit för humorsverige.
Men faktum kvarstår – aldrig blir det som Kulturnatten 1995 – när jag drack mitt första glas billigt vernissagevin i en källare bakom Domkyrkan, Brainpool spelade på Mejeriet och Hamlet sattes upp av en figurantensamble på Lunds nya studentteater…
060522-007
Annonser

Teaterns tynande tillvaro

IMG_0308

Den gångna veckan kunde man läsa i lokalbladet att Krapperupsteatern precis som många andra teaterverksamheter har svårt att få verksamheten att gå ihop utan stöd från Kulturrådet och att Kulturrådet nu ännu en gång inte beviljat några pengar.

Teatern, som är mest känd för sina magiska sommaruppsättningar av Shakespearsverk utomhus, har en unik verksamhet där man blandar proffs och amatörer, bedriver sommarteaterläger och ger de gamla klassikerna nytt liv i vågade tolkningar. I somras spelade man Romeo och Julia – i centrala Höganäs – med två kvinnor i huvudrollerna och med de rivaliserade familjerna tolkade vi bästa chavtasticstil. Över 3000 personer såg den uppsättningen, inklusive undertecknad och den kvalar in på topplistan över stora teaterupplevelser jämte samma teaters En midsommarnattsdröm och Den kaukasiska kritcirkeln. Så frågan är är tudelad: varför satsar inte Kulturrådet och varför går det inte att få lönsamhet i verksamheten utan bidragsstöd?

För det här är bara ett exempel. Jag skulle drista mig till att säga att nästan samtliga fria teatrar och teatergrupper är beroende av bidrag på ett eller annat sätt. Går det inte att få ekonomi i uppsättningarna utan att det för den delen skull uteslutande skulle vara av de minimalistiska figurantslaget som var så populärt på 90-talet (låt oss slippa dem tack)?

När Linda Skugge tog över som teaterdirektör på Martina Montelius Teater Brunnsgatan fyra var hennes huvuduppgift, som kulturentreprenör, att skapa lönsamhet i bygget och satte därför en plan för att hyra ut lokalen till externa event och aktörer under de tider som det inte pågick föreställning. Ett tämligen lyckat koncept eftersom det samtidigt skapar uppmärksamhet för teaterns verksamhet hos personer som normalt kanske inte hade hittat dit etc. Men trots detta är det svårt att få det hela lönsamt och teatern söker kulturstöd fortfarande. Trots att man under Skugge/Montelius ledning producerat riktiga publiksuccéer som Vita kränkta män med Lo Kaupi, Den inbillade sjuke med Torsten Flink och Född ond med Johannes Brost och Ewa Fröling, och måndagstalkshowen med först Thomas Andersson Wij och nu Hanna Fahl i samtal med kända svenskar – ett #Värvet live om man så vill.

Låt oss räkna. Teatern tar cirka 90 personer, om alla betalade 100 kr per biljett är det 9000 kr/kväll och så kör man 10 kvällar det är 90 000kr. Nu ska jag vara snabb att säga att jag inte var den minsta insikt i teaterekonomi. Men i min värld, bokvärlden, brukar 100 000kr vara ett riktpris för ett projekt som ska gå ihop sig. Är det möjligt att sätta en föreställningsbudget utifrån publikkapaciteten? Eller skulle detta allt för hårt begränsa det fria uttrycket?

Och det leder mig vidare till nästa fråga: Vad är vi som publik villig att betala för teater? 100 kr är ganska lite. Det är mindre än de flesta lägger på en biobiljett idag. 200 kr? Det är fortfarande mindre än de flesta lägger på en konsertbiljett. Varför ska finkulturen alltid vara så svårkapitaliserad? Speciellt när de som gärna tillskrivs som de finkulturella uttryckens beskyddare tillhör Bourdieus över pianoklass, och därför borde ha råd att lägga pengar på dessa nöjen. Jag får inte ihop detta! Är underlaget för skralt?

Så, till nästa vecka mina kära kulturlovers ser vi till att boka in valfritt teaterbesök och sedan instagrammar vi för allt vad tygeln håller – okej? Okej!

Ps! Krapperupsteatern – om ni läser det här – sätt igång en crowdfund illa kvickt, jag tycker det är en bra idé Ds!