Vad har bloggerskan Kissie, friidrottaren Carolina Klüft och mediepersonligheten Kakan Hermansson gemensamt – med mig?
Vi är alla bokdebutanter hösten 2016 och det är alldeles runt hörnet. Som debutant får man dessutom den äran att breda ut sig i branschtidningskatalogen Svensk Bokhandel med ett porträtt, och för alla er som inte redan är nördar och har läst katalogen från pärm till pärm kommer här min text. Boken är klar – och kommer finnas över allt där böcker säljs från den 20/9:
Läs mig! En kreativ PR-handbok av Marthina Elmqvist
Det började med ett blogginlägg med rubriken ”Hej författare, jag tror vi måste prata…”. Eller nej, det är inte helt sant. Det började långt innan dess, på den tiden jag drömde om att bli journalist och skulle rädda världen med mina grävande reportage. Min stora idol var, och är fortfarande, Tina Thunander. Så jag sökte till journalistlinjen och kom inte in. Istället gick jag en kurs i pressvetenskap där jag totalt struntade i andra terminen och fick känna på hur det var att leva utan studiemedel en tid innan jag började läsa Media– och kommunikationsvetenskap. Det var populärt då, för 15 år sedan. Och jag var helt inställd på att jag skulle jobba med radio.
Så hände något. Varje gång jag lämnade in en text, en uppsats eller en uppgift fick jag kritik för att jag skrev för säljande, för kommersiellt. Absolut inte akademiskt och väldigt tveksamt journalistiskt. Jag nördade ner mig i mediehusens ägarstrukturer, jag grävde runt i människors beteende kring mediekonsumtion: Dokusåpor, vilka tidningar man läste, vilka som fick synas i media och vem som satte agendan för samhällsdebatten. Det skrev jag examensarbete om och gjorde intervjuer med politiska toppnamn som Gudrun Schyman, Birgitta Ohlsson och Tove Lifvendahl. Och alla pilar pekade åt att jag hade fallenhet för public relations, PR. Det tog bara en del omvägar innan jag förstod det själv.
Det var därför ganska givet att jag valde den kommersiella sidan av bokbranschen när jag väl fann mitt kall. Att jobba med press och media, men från andra sidan, och med mina favoriter, författare, filmskapare, konstnärer och teatermänniskor, i fokus. Drömmen om grävande radiojournalistik har jag omvandlat till en stark kärlek till podcasts, och jag duckar sällan för en livlig debatt för eller emot Public Service. Dock har jag alltid avfärdat frågan om jag skriver själv med ett självsäkert och rungande ”nej, det överlåter jag med varm hand till mina författare.”
Att jag ”funnit mitt kall” låter vansinnigt pretentiöst, men det är precis så det känns. Gudarna ska veta att man behöver brinna starkt och innerligt för att tackla utmaningarna som kommer med jobbet. Och det gäller att ha bra förebilder; som Tina Thunander, Edina Monsoon från BBCs Absolutely Fabulous och Vito Corleone… Så efter det där berömda blogginläggsbrevet till Sveriges författare fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå. Här är vi nu – Läs mig!
Ps! Kommer du på Bokmässan i år? Kom och fira med mig på min officiella releasfest!
opheliakultur 
Hej Martina!
Har precis läst ut din bok Läs mig! Går om kring och ler.
Hade jag fått den i handen för bara ett år sedan hade jag förmodligen blivit aningen förskräckt och lagt ner min skrivarpenna. Tack och lov, hittade jag den nyligen, i slutfasen av manusbearbetningen av min bok, Öga för kropp & stil. Din bok kommer att bli min varma hand att hålla i när jag snart går in i publiceringsfasen av boken genom Calidris förlag. Mitt varma tack! Din bok borde erbjudas alla som ger ut sin bok, själv eller på förlag.
GillaGilla
Hej Anik! Tusen tack för berömmet och så roligt att du känner att boken kommer till användning. Det hade varit strålande om alla egenutgivare och författare fick tillgång till boken såklart 🙂 Du får gärna tipsa/skriva omdöme om den på Adlibris eller Goodreads om du vill. Stort lycka till med din utgivning nu till våren – du har en spännande resa framför dig!
GillaGilla