Inför vagn 7 är vi alla lika

hqdefault

*

Nu kommer ett inlägg med kanske en alternativ tolkning av ordet kultur, men jag hoppas att ni vill följa med mig på denna personliga resa.

Jag brukar åka till Stockholm med tåg. Jag gillar tåg och jag gillar att få 4,5 h att jobba inför en vistelse med mycket lite skärmtid. Jag brukar också boka förstaklass för att kunna jobba ”ostört”. Anledningen till citationstecknen här är för att man alltid, alltid blir störd av någon kostymmänniska som pratar högt i telefon om nån ”viktig” leverans eller tanter som ska på weekend i huvudstaden och måste avhandla hela bekantskapskretsen. Så denna resa jag nu gjort bokade jag i motsatsen, vagn 7, minsta vagnen på x2000s andraklass.

Det är ingen ovanlig syn som möter mig på perrongen i Malmö. Många av medresenärerna har precis anlänt i sitt eventuella nya hemland och det är inte mycket packning med. Det är inte helt lätt att navigera enligt SJs biljetter men det finns perrongvärdar och volontärer som kan hjälpa till. När alla kommit på plats och tåget rullar ut inser jag att jag är enda svensk i vagnen. Och att min granne, en kvinna i min egen ålder, i sätet bredvid tittar nyfiket på mig. Och kanske är det för att jag inte har några dömande landsmän i närheten, eller för att jag fortfarande är rasande över det nya påbudet om gränskontroll men jag lägger av mig min svenska blyghet och öppnar upp för konversation.

Till en början går det ”sådär”. Två av männen som är med är duktiga på engelska, men efter en stund har kvinnorna så många frågor och jag märker att de är otåliga på översättning så jag drar fram datorn och kör igång translate.

Jag frågar om de vill prata om sin resa hit, men de tittar mest frågande på mig och svara att de hellre vill veta ALLT om Sverige. Och så kör vi igång, allt mellan himmel och jord och jag svara efter bästa förmåga. Sen går jag och köper kaffe och engagerar tågpersonalen som bärhjälp. 20 koppar kaffe och 10 festis, nått ska jag ha mina SJ-poäng till.

När jag kommer tillbaka ser jag att en att de två kvinnorna som är med läser Kupé och pratar om det väldigt blonda lilla svenska barnet som är med i en annons. Och så skriver de dagens roligaste fråga:

”Föds alla barn i Sverige med blont hår?”

Jag svar att de inte gör det. Jag föddes själv med en mörk kalufs (även om den senare blev mer av en råttfärgad ton och nu mest är den färg som min frisör och jag roar oss med). De tror mig inte riktigt och eftersom det precis var fars dag och jag postat bild på mig själv som bebis tillsammans med min farfar visar jag upp denna bilden i telefonen.

”Du ser ju ut som vi”, skriver kvinnan.

”Ja, det är för att vi är lika, alla vi människor”, svara jag.

Och sen skrattar vi, spelar lite musik och dricker vårt kaffe. Jag förklarar att kaffet är godare i verkligheten, hur konceptet fika fungerar och att vi gillar kanelbullar.

Dessa 30 personer som delar vagn 7 med mig har i princip ingenting med sig, de har lämnat sina liv och allt bakom sig. Men de är fulla med hopp, varma och öppna, bara jag vågade vara öppen själv.

Jag är nu inte så naiv så att jag tror att alla människor är goda, men jag tror på att om vi har utgångspunkten att vi är lika och vill varandra väl kommer vi inse att majoriteten av oss är det. Jag kan idag ärligt säga att mina egna fördomar också kommit på skam. Jag var rädd för att ta kontakt för att jag inte ville ”störa” människor som gått igenom ett stort trauma. Och allt de vill är att bli störda. Om en timme vinkar vi hejdå på Stockholm Central där jag vet att mina nya kompisar kommer att tas om hand av fler fantastiska volontärer, men vi har lagt till varandra på Facebook, jag och min granne, så att vi kan fortsätta att skicka musik till varandra och hon kan få fortsätta att fråga om allt som verkar obegripligt i hennes nya hemland. Hon är för övrigt lågstadielärare och henne man är rektor. Tror de kan lära våra barn massor av viktiga saker om ett par år.

Inför vagn 7 är vi alla lika, och jag ska aldrig mer åka förstaklass på tåget.

Ps! Jag har av respekt för individen inte valt att varken namnge eller publicera bilder på personerna i detta inlägg Ds!

* Bilden är lånad av Teater Sörmland och dess föreställning Välkommen till Sverige

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s